Nerver

Idag sa jag hejdå till bring för andra gången i mitt liv. Som det ser ut just nu kommer jag inte tillbaka på ett tag. Men så verkar det ju som att vår familj har någon konstig dragning till postrelaterade yrken, så man vet ju aldrig. Jag kanske får abstinens.

Jag har i alla fall bestämt mig för att sluta eftersom jag fått en fastanställning (!!!) på ett annat jobb. Numera kan ni kalla mig biluthyrare. Där börjar jag på måndag. Men det är ingenting mot vad jag ska arbeta med i helgen. Ni kan också kalla mig servitris. Ja, Jag ska vara servitris. Ha, det trodde ni inte va? Jag har lyckats få två jobb. Båda innebär att prata med människor. Hoppas inte jag har blivit helt galen av att vara instängd på ett lager.

Men, jag har under veckan insett att jag inte vet så mycket om mat och dryck. Jag kan inte öppna en vinflaska på acceptabelt vis och vet absolut inte hur mycket man ska hälla upp. Det får bli ett halvlitersglas med sugrör till vinet har jag bestämt. Vin på Ellas vis. Det kan jag nog sälja in.

Jag ska sova nu, men kommer antagligen att ladda upp imorgon, om jag överlevt dagen. Håll tummarna. Och är ni i Oslo, kom förbi och dricksa mig! Tack och adjö.

Glad påsk!

Glad påsk -- i efterskott. Jag hade en väldigt fin påsk, förutom att det underbara vädret gjorde sitt var jag hemma och fick träffa vänner och familj. Det var väldigt härligt att komma hem en längre tid och sova i mitt mörka rum (våra rullgardiner här släpper in alldeles för mycket ljus för min smak). Sen var det trevligt att Keith och Karin tagit sig ner i landet och att vi hann med fika hos både mor- och farföräldrar. Kan ju passa på att säga grattis till mormor, 80 år, fastän du säkerligen inte kommer hitta in hit och läsa det själv. Det är ju tanken som räknas ändå, eller?

Helgen innan påsken åkte jag och Hugo till Ikea. Det går nämligen gratisbussar från centrum ut till de två varuhusen som ligger strax utanför Oslo. På bussen fanns wi-fi och den tog bara en kvart. Vi kände direkt att det kommer spenderas mer tid på Ikea i framtiden, tack vare bussarna. Så, vi besökte alltså Ikea en lördag innan påsk. Det gick inte att missta sig. Alla andra tyckte också att det var en bra dag att åka dit. Efter att noggrant navigerat oss genom varuhuset, utan att ha sprungit ner en enda unge, kom vi i alla fall därifrån med det vi tänkt oss.

Därför är det ännu mer läge att hälsa på oss nu! Ni ska bara veta hur fint det blev med nya dörrmattor, matta till toaletten och krokar lite här och var. För att inte tala om betjänten till Hugos kläder. Vi tog oss också förbi Clas Ohlson och inhandlade en duschlist vilken vi senare klippte till och limmade fast. En händig helg så att säga.

Välkommen till Oslo

Det här med kontinuitet alltså. Jag kan inte säga att jag är dålig på själva grejen. Jag går ju faktiskt till jobbet, äter, lagar mat, sover, ser på serier, städar och allt det där andra man gör ofta så att det blir till ens vardag. Det är väl ändå en slags kontinuitet? Bloggandet, däremot, har inte fått knö sig in tillsammans med de andra sakerna som trängs i min bil på livets väg. Jag är däremot duktig på att skypa och prata i telefon med dem som vill, så om du är väldigt nyfiken på vad jag har för mig och tycker att jag är dålig på att uppdatera denna sida är du välkommen att höra av dig. Detta förutsätter alltså att du har mitt nummer eller är vän med mig på facebook eller skype. Om inte, vet jag inte riktigt vad du gör här. Om du mot förmodan inte är en stor recensent som insett att trots skygga läsartal och långa svackor i uppdateringsintervallet, har denna bloggen något alldeles extra, förutom snygga hus i bakgrunden (har byggt dem alldeles själv på paint). I så fall är vi eniga. Detta är helt klart årets blogg. Om årets mest intressanta person(er). Utan tvekan.

Skämt åsido. Eller som vi säger på det mycket intellektuella språket engelska -- Joke aside. Jag hintade i förra inlägget att jag bytt avdelning på mitt jobb. Det är lika sant fortfarande. Byggnaden jag arbetar i är väldigt stor, och jag har nu förflyttats från avdelning x till avdelning 15. Från första etage till fjärde. Från öppna portar som blåser in kylig morgondimma till fläktar som blåser orkan i nacken. Om farmor visste vilket drag jag arbetar i skulle hon blivit alldeles ifrån sig. Man ska ju inte sitta, eller ens vara, i drag. Om man nu måste göra det ska ju nacken skyddas för allt i världen!

När man byter avdelning byter man också arbetsuppgift och -tider. Jag börjar numera 6.40 och arbetar med plockning av varor till ordrar istället för packning av varor. Det är inte bara ett företag jag plockar för heller. Brev, klistermärken, hushållsmaskiner, kläder och skruvar består större delen av mina dagar av. Men nog om jobb.

Våren har börjat komma även till Oslo och förutom tussilago, maskrosor och vitsippor har solen lockat hit två av mina vänner, Ellinor och Gabriella. De spenderade helgen här i slutet av mars och vi hade det väldans bra. Bella hade med sig en luftmadrass som numera bor i vårt vindsförråd så om du funderar på att komma och hälsa på, tveka inte! Vi har ju till och med sängplats att erbjuda nu. Extratäcke hade vi med oss redan vid flytten. Välkommen.

Jag dammade av delar av den runda jag och Frida gick med föräldrar och vänner som kom och hälsade på förra året. Därför är det ingen överraskning att vi efter att ha ätit brunch på Bakefri, ett glutenfritt café, styrde våra steg mot operan. Solen sken och när vi gick upp på taket med varsin take away-kopp i handen var det som att vi seglat framåt flera månader. Vi slog oss ner, njöt av sol, att det var vindstilla, i mitt fall en varm sjokolade med sojamelk och en trevlig stund med vänner. Vidare gick vi sedan till Aker brygge för att sedan ta oss hem för att laga tacos, spela spel och dricka diverse alkoholhaltiga drycker.

Till saken hör att Nordh och Björne, som är de som jag och Hugo umgåtts med de senaste veckorna, förutom varandra då, skulle flytta hem till Sverige nästa dag. Efter att vi ätit oss mätta på tacos begav vi oss därför ner till byen (centrum) för att spendera en sista kväll med dem och några andra av deras vänner. Söndagen blev därför en pizzadag. Jag googlade glutenfri pizza och vi gick dit för att testa. Det är det som är svårt med en ny stad såhär. Man vet inte vilka restauranger som är bra. Man skulle haft en norrman som kunde peka ut ett ställe dit man borde gå och sedan bli stammis där. Ingen tycker väl egentligen om att lägga pengar på något man inte är säker på liksom? Men i alla fall, två 150 kronors-pizzor senare var det dags att äta-packa-rusa och så var vi ensamma i lägenheten igen.

Nog för att det är trevligt att bo tillsammans och vi trivs i varandras sällskap, men vi tycker verkligen om besök. Nu när de två människor vi kunde bjuda in på en kopp och kaka har flyttat börjar vi bli desperata. Det är ju roligare att städa och möblera om någon kan komma och se det också. Komsikomsi!