Studentliv

Först och främst vill jag säga grattis till min mamma som fyller år idag. Hon är världsbäst.

Oktober. Slutet av oktober tillochmed. För mig är det fortfarande början av augusti. 
Det är så mycket man ska hinna med när man är student att dagarna bara flyger förbi. Helt plötsligt har det gått en vecka. Detta är självklart ingenting ni som inte studerar kan relatera till. Ingenting de flesta konversationer jag haft med personer i min omgivning de senaste 15 åren har handlat om. Okej, okej. Det är väl ett av de största samtalsämnena, efter det älskade vädret då såklart. Men för mig har det blivit så mycket tydligare de senaste dagarna. Eller det kan vara de senaste veckorna också, tiden går ju så snabbt att jag inte kan hålla isär det längre!

Så, några av de viktigare sakerna man ska hinna med som student i Helsingborg är:

Tura
Man köper sig en biljett till reducerat pris och åker över till Helsingör på 20 minuter

Gå på pubkväll på Villan
Studenternas samlingspunkt. Man måste gå dit på torsdagar. Ytterst viktigt.

Åka till Lund och gå på nation
Man ska gärna hinna med både utgång och bruch, då har man verkligen lyckats.

Trevla med sina vänner
Jag har som tur är valt att bo nära några av mina vänner (ni uppåt i landet, jag saknar er och ni är välkomna ner). Det är viktigt att hinna med att underhålla både nya och gamla vänner. (Kan med fördel kombineras med alla eller någon av ovanstående punkter)

Jag inser att jag varken nämnt handla mat, städa eller diska. Men det är klart att jag gör sådant med. Just de sakerna är lite svårare att passa in i schemat dock. Efter att de är inpressade ska man ju också sköta sina studier. En ganska essentiell sak med att vara student kanske, jag håller fortfarande på att debattera om det är en viktig sak att hinna med. Skämt åsido. Man ska ju också hinna med att åka hem, hem för att träffa vänner och familj. En sak jag inte behöver göra denna helgen då bror med fru kommer och hälsar på. Invigning av min nyköpta bäddsoffa och stadsvandring, om vädret tillåter, står på schemat.

En månad in i Helsingborgslivet hoppas jag att det aldrig ska ta slut. Självklart har jag och de jag studerar med levt för tiden vi spenderat utanför föreläsningssalen denna den första månaden av vårt läsår tillsammans. Vi har sett liveframträdanden, varit på oktoberfest-inspirerad fest, festat på nationer, tagit färjan över gränsen och tillbaka, tagit färjan och gått av  i Danmark, hängt, pluggat, ätit och framförallt skrattat väldigt mycket.

Jag har hunnit så många saker att man kan tro att jag varit här längre än en månad. Har hunnit få cykeln stulen och införskaffat mig en ny. Har hunnit träffa många nya, trevliga människor både utanför och i skolan och hunnit börja och sluta prata skånska. Faktiskt. Jag har faktiskt även hunnit med ett besök i Västra Götaland. När man inte träffat hela familjen sedan i påskas är det väl ändå dags? 

Den senaste veckan har jag hunnit vara sjuk, samtidigt som jag besökt ikea och önskat att jag var rik. På tal om det steg ju faktiskt den norska kronan mot den svenska måndagen efter valet. Fortsätter vi såhär kanske jag kan bli rik på mina norska pengar trots allt. Det finns ett guldkorn i allt, ikke sant?

Utsikt från skolan

Hunnit se på AHK, hanboll är viktigt att hinna med

Danmark <3

Keiths bästa tröja

Valvaka 2014

Valvakan på tåget på väg hem från Lund blev inte riktigt lika positiv som jag hade hoppats på. Över 80 procent av väljarna gråter antagligen med mig ikväll. En bra helg blev plötsligt lite mindre ljus. Jag skulle ljuga om jag sa någonting annat än att detta skrämmer mig.

För att jag har lockigt hår

Saker man gör en lördagsmorgon istället för att ta tag i viktiga saker.

Såg en bild och en vägledning om hur man sätter upp sitt hår på bröllopsvis. Först  var man tvungen att göra sitt hår lockigt, vilket gjorde att det hela verkade väldigt avancerat. Jag testade. Det tog typ tio minuter och såg ju helt okej ut i mitt otvättade hår, ikke sant?

Panda da panda

https://plus.google.com/117649230599429587986/stories/3ac42098-a807-33ea-9f14-febfe3a872d0148235dad02?authkey=

Omställning

De senaste veckorna har mitt liv vänts uppochner.

Efter många nya beslut sitter jag nu här. Här är dock inte samma här som det har varit de senaste månaderna. Här är Helsingborg numera. Inte där i Oslo. Så jag sitter alltså här, i Helsingborg, i min egen studentlägenhet. En etta med toalett och kokvrå. Jag bor själv för första gången i mitt liv. Än så länge, tre dagar in i detta nya, känns det bra. Förvånansvärt bra. Tyckte att det var dags att meddela världen. Nu är jag på plats för en tid.

Det är meningen att jag ska bo här i minst ett år nu. Om ni inte redan listat ut det ska jag börja studera. Ett tekniskt basår först och främst. Sen får vi se vart det bär av.

LG pocket photo

Jag är ju inte den som vill göra reklam eller så, men nu kanske detta inlägget blir lite "reklamigt" som Anna säger i Solsidan.

Jag vet att jag skrev att jag var så pysselsugen och att jag gick och väntade på min miniskrivare. Nu är väntan över! Eller ja, den har varit över ett tag men så har jag ju inte skrivit på ett tag heller... Anyways.

Det är bättre än jag trodde, dethär med att äga en liten skrivare. Nu har jag smashat in större delen av mitt 2014 i min Smash Book. De senare bilderna är utskrivna på skrivaren och jag är så nöjd! Det går snabbt, smidigt och enkelt. Och så är det ju så otroligt roligt att pyssla igen. Man märker när man börjar att man haft lite abstinens. Men inte nu längre inte! Får nästan börja fundera på att köpa fler fotopapper till den snart. Köpte ju bara 120 stycken från början liksom... He-he.

Semestertider

För er som undrat över min frånvaro har jag haft lite ledigt från bloggandet nu i nästan en och en halv månad. Inga konstigheter. Det är så att mina arbetsuppgifter, förutom att köra och tvätta bil, innefattar en hel del tid framför datorn och jag har därför inte tillbringat så mycket av min lediga tid på samma sätt. Det känns lite oproduktivt...

Sedan SM-finalen och EU-valet har jag hunnit med att jobba en hel del. Jag har också haft en veckas semester som spenderades på Bråvalla -en musikfestival för er som missat det. I mitten av juni åkte jag hem för att fira student, se på Lars Winnerbäck och bara ha en fin helg hemma. Lars var otroligt bra som vanligt och när vi gick därifrån var jag redo för nästa konsert direkt. Hade jag bott i Sverige hade jag nog gått både onsdag, torsdag och fredag när han spelade! 

Helgen efter var det redan midsommar så efter en hektisk vecka på jobbet satte jag mig på bussen till Borås på fredag eftermiddag och firade midsommarkvällen hos Olivia med vänner från gymnasiet. Dagen efter bjöd på obligatorisk (glutenfri) bakispizza och vi åkte vidare till Lundaskog för att hänga hos Bella och Samuel som är Boråsbor igen över sommaren. Resten av veckan höll vi på att förbereda inför Bråvalla, dit vi åkte i två fullastade bilar på onsdagen. Onsdag-söndag var en enda fest och jag var inte ensam om att vara deppig när vi kom hem. Snacka om att nå toppen för att sedan falla alldeles för långt. Det varade inte länge som tur var, jag har ju ändå jobb, sambo och lägenhet. Plus en longboard jag fick av Hugo i försenad julklapp när jag kom hem från festivalen. Man ska ju inte klaga. Men det är svårt när man haft det så bra med så härligt folk! Tur att vi fångade dagarna i alla fall och inte lät tiden rinna iväg. (Man måste carpa dagen så att säga.)

Efter att jag hade återhämtat mig i två dagar hemma i Töllsjö var det dags att åka tillbaka till verkligheten igen. Det är lite så det blir när allt roligt händer i Sverige. SM-final, konsert, midsommar och festival till exempel. Man får för sig att Oslo bara är tråkigt och att man bara jobbar här. Men så är det ju inte. Bara nästan. He-he.

Jag började i alla fall juli med att jobba tio dagar i sträck. Nu har jag fyra dagar ledigt och njuter av den sjuka värme som verkar ha intagit både Norge och Sverige. Nu i helgen fick vi också lära oss att man kan ha trevligt och kul även här. Mamma kom på besök och vi tog oss ut på gatorna tillsammans med de andra turisterna. På operataket tog vi kaffe och te, samt glass. Sedan åkte vi till Vigelandsparken och såg på skulpturer och folk. På eftermiddagen köpte vi oss en ny grill och så invigde vi den i en park i närheten. Efter några timmar i parken och med kött, sallad och banan-med-choklad i magen gick vi hemåt och såg på bronsmatchen i fotbolls-VM. Mycket trevligt! Tack mamma. 

Igår, söndag jobbade Hugo kväll så jag satt i min ensamhet och såg på VM-finalen. Fällde en tår för båda lagen och så var det sovdags i vår loftsäng här i vår Oslo-etta. 

**

Nu har ju antagningsbeskeden kommit till högskolan också. Det jag har fasat för hela våren. Så nu i dagarna ska vi försöka bestämma oss för vår framtid. Det återstår att se om den kommer utspela sig på norsk eller svensk mark. 

**

En helg för sagorna

Eftersom det var EU-val den 25 uppfyllde jag och Hugo vår medborgerliga plikt och begav oss därför på fredagen till Svea Rike för att kunna rösta på söndagen. Jag körde ner oss till Göteborg i en bil från Hertz och sedan åkte vi båda hem till Töllsjö, sa hej till mor och far och dunsade i säng. Eller ja, Hugo i alla fall. På morgonen efter ringde klockan tidigt för att mamma, Niklas och jag behövde vara i Alingsås innan klockan nio. Hugo åkte med och tog sig sedan till Göteborg för att träffa vänner och familj.

Väl i Alingsås steg vi andra ombord på en buss som tog oss ned till Malmö för att heja fram Alingsås HK till sitt andra SM-guld genom tiderna. Det var en så sjukt underbar känsla. Så lördagen bestod av bussresa, uppladdning på pub, en spännande final, firande och sedan bussfärd hem igen. 

Så blev det söndag och valdag. Mamma och jag gick fram till skolan i Töllsjö och gjorde vad vi kunde. Jag spenderade en stund på vår altan med Utvandrarna i handen och så grillade vi. När kvällen kom åkte jag och sov över hos Kenny och Josefine. 

På måndag var drömhelgen över och helvetet tog vid. Jag stannade allt för många gånger på min vandring till Alingsåsterminalen där jag skulle sätta mig på tåget till Göteborg. Sedan tog vandringen från tåget till Swebus längre tid än vanligt. Jag var helt slut när jag slängde in min fullproppade sportbag och kylväska i bagageutrymmet men var samtidigt glad att det var över. Eller ja, jag fick tre och en halv timmas vila innan det var dags att ta sig från busstationen till lägenheten. Puh! (Mamma läs inte nästa mening.) Jag har, såhär på fredagskvällen fortfarande ont i nacke och axlar. Men, jag ser det på den ljusa sidan. Jag har skafferi och extraskafferi fullt med sojamjölk och annat man behöver som är svårt att få tag på här.

Det var underbart att komma hem ett slag. Vädret var fint, Gösta var lika go som vanligt, AHK vann GULD och jag fick träffa delar av familjen och några vänner. Det blir alltid lite melankoliskt att sätta sig på bussen efter så fina dagar.

Ankomst till Göteborg. Underbart fin stad.

Kenny, Josefine, Sigge och Jonas kom och hälsade på en stund på söndag, som ju också var mors dag. Jag har världens bästa mamma för den som undrar.

Unnade mig sushi när jag kånkat hem all packning. Ja, jag har ljussabel-pinnar.

Unboxing

Idag har jag gjort mig en låda.

Jag är så sugen på att pyssla hela tiden, men så vet jag inte vad jag ska göra, vad jag ska ha det till eller vart jag ska börja. Men idag tog jag tag i pysselsuget och gjorde mig en låda. En ask vikt av papper jag fick ta med mig hem från lagret när jag jobbade där. Dekorationen är målad med tusch jag haft sen jag var nio (jag skojar inte). När den var färdig fyllde jag den med brads, konfetti och paljetter. Det finns alltid saker att lägga i en låda liksom. 

All denna pysselglädje kommer sig antagligen mest av att jag köpt en liten, rolig skrivare på ebay och det är nu när jag går och väntar på att få hem den som jag kommer på allt jag kunde gjort med den just precis nu. Funderar lite på att gå och köpa en vanlig skrivare också. Det är ju något varje hem behöver, inte sant?

Stormar Oslo.

Ännu en vecka har gått och idag har vi bott i Oslo i tre månader. Vi ska självklart fira detta idag. Med pompa och ståt. Eller ja, bio och sushi, men det kostar ju ungefär lika mycket som pompa och ståt. Jag tror dock inte Hugo har koll på datum. Jag försöker inte ens, det bara sätter sig i huvudet. Det är samma sak med födelsedagar, körkortsdagar och börja-skolan-dagar. Så, när Bård Ylvisåker kom och skulle hyra bil av mig i veckan och jag satt där med hans körkort och kreditkort i handen var det väl för allas bästa att jag inte läste så noga på hans körkort. Annars hade jag ju kunnat komma med massa konstig fakta som man inte bör veta om kändisar, typ personnummer och så.

Men starstruck som jag blev försökte jag samtidigt som jag knappade på tangentbordet bete mig normalt och försöka lista ut om det verkligen var han eller inte. Därför hade min hjärna inte riktigt tid att processa all fakta. För allas bästa som sagt. Men det var inte förrän jag kom hem och bildgooglade honom som jag verkligen förstod att det var han. Ja men visst jag hade ju både körkort och honom i egen hög person framför mig, men det kan ju säkerligen finnas fler som heter Ylvisåker tyckte jag. Jag vet ju ingenting om norska namn liksom... Men nu vet jag. Det var han. Och jag visste ju det egentligen då också. Och det enda jag bad om var hans signatur på kontraktet. Man ska ju bete sig professionellt på arbetet så det var väl tur att jag inte blev alldeles till mig och började prata om rävar och autografer. Nej istället, cool och lugn av mig som jag är, började jag skaka, skriva fel och prata trasigt.

Som ni förstår tar jag fortfarande Norge, Oslo och folk på jobbet med storm!

Igår när jag kom hem från jobbet gjorde jag iordning en picknick till oss.

Det var bara det att Hugo jobbade över, så de flesta ljusen hade brunnit ut och hunnit värma upp lägenheten till bastuvärme vilket ledde till att jag hade somnat innan han kom hem. Men, lättväckt som jag är flög jag upp när nyckeln sattes i dörren och låtsades som ingenting. Mackorna med ost och gurka i fint arrangemang togs ut ur kylen tillsammans med jordgubbs-, hallon- och blåbärssmoothien. Tevattnet sattes på igen och så picknickade vi klockan två på natten. 

Där, i den lilla buren, spenderar jag mina timmar.

Hugo har jobbat kväll i veckan vilket betytt att vi inte träffats. Tur för mig att det är handbollsslutspel och att vi har fiber.

Ni kan vara lugna. Typ.

Jag överlevde.

Jag vaknade tidigt och lade ner mer tid på mitt hår än vad jag gjorde när jag gick på bröllop förra sommaren. Ta inte illa upp, Herr och Fru Hanson, men mitt hår brukar inte behöva tämjas så mycket. Att fläta det tog längre tid än jag trodde, och Jesus och alla hans kusiner vad trött jag blev i armarna. Det bådade gott inför dagen, att bli trött i armarna av att sätta upp håret så det inte föll ner i folks mat. 

Första dagen på nya jobbet som servitris blev jag degraderad till diskplockare. Alldeles för mycket gäster gjorde det omöjligt för någon att ge mig upplärning på kassan. Inte heller fick jag en rundvandring eller ett förkläde. Så, diskplockar-Ella med för stor T-shirt sprang benen av sig med sina små spaghettiarmar tyngda av tomma glas, tallrikar och flaskor. När jag såg servitriserna stressa runt var jag dock glad att jag fick det simplare, men o så viktiga, jobbet för dagen. Därför var det med fjärilar i magen jag begav mig till jobbet dag två -- hur skulle jag klara det som såg så svårt och stressigt ut för alla andra?

Jag hade flyt. Färre gäster och ett "enklare" område med bord gjorde att jag tog mig genom dagen, med förkläde och plånbok runt midjan. Dricksen fanns där också, men om jag ska räkna utifrån den gjorde jag ett ok jobb. Kanske till och med bara förtjänar ett k. Godkänt med andra ord. Men ingen är ju stjärna från första stund. Några kanske. Men i alla fall.

På vägen hem från jobbet gick jag förbi Karl Johan där folk köade för att åka buss till en 80-talsfest

Jag var värd det efter allt spring.

Tredje dagen, måndag, var det dags för ytterligare ett nytt jobb. Jag fick köra bil, tvätta bil och försöka sätta mig in i ett väldigt komplicerat datorprogram samtidigt som jag drillades i norska bilord och försäkringstermer på engelska.

Bilkörningen gick bra. Eller ja, själva körningen. Att hitta dit man ska är en annan fråga. Det kändes som att leka "vuxen-följa John". När min kollega i bilen framför blinkade, gjorde jag det med. När han svängde, bromsade och gasade följde jag efter. Tills det blev vänstersväng och en lastbil kort därefter skulle backa ut mitt framför mig. Jag hade ingen aning om vart jag var. När lastbilsvidundret backat färdigt hade jag glömt av hur man körde bil på egen hand. Sakta tog jag mig tillslut framåt och hoppades för allt i världen att bilen med rätt reg-nummer skulle synas. Strax. Men vad var det för nummer då? Var det BS eller DS? Innan jag hann få panik svängde som tur var rätt Volvo in framför mig och så bar det iväg igen. Jag hade full koll. Ingen fara på taket.

Så var det dags för färdigställandet av bilen som innebär skadekontroll och rengöring. Plocka ur kunders skräp, damma, torka och dammsuga invändigt är ju inga problem. Att spruta såpa på bilen var inte heller så farligt. Därför var det med gott mod jag plockade upp högtryckstvätten och flinade när jag blev tillsagd att vara försiktig. Den kan vara väldigt stark. Skådespelerskan i mig vaknade till och jag låtsades falla bakåt. Jag fick en nickning till svar att ja, precis. "Ja visst" tänkte jag och gjorde mig redo att visa att jag faktiskt använt högtryckstvättar förut. Och riktigt så klen är jag ju inte. Jag hade ju plockat disk hela helgen - mina biceps var redo. Ha! Ja men visst. Man måste ju leva upp till sitt namn och sitt utseende. Hädanefter kommer de veta exakt hur enkelt jag blåser bort. Jag höll på att ramla. Mina skor gled bakåt och jag kunde inte hålla emot med armarna. Min nya kollega skrattade och satte sin hand i ryggen på mig för att ge mig stöd. Så tvättade jag min första bil. Med hjälp av en hand i ryggen för att inte bli bortblåst av högtryckstvättens starka kraft. Bilen blev ju ren i alla fall.

Nämnde jag förresten att tvätthallens port bara är en hårsmån bredare än de flesta bilarna? När jag backade in med en Mini Cooper var det inga problem, men den skulle man ju kunna backa in genom en lekstugedörr. Samma kollega som bokstavligt stöttat mig genom tvättningen fick senare agera körskolelärare när jag tog bättre delen av en halvtimma på mig att backa in en normalstor bil, inte ens den största som finns i 'flottan', som de kallar det. Det slutade med att jag fick sköta gas och broms medan han sträckte sig över på förarsidan och tog hand om styrningen. Som om inte det var nog var det en rattväxlad automat det handlade om så det tog lagom lång tid för mig för att byta från "drive" till "reverse" eftersom jag hela tiden envisades med att försöka dra spaken åt fel håll. Jag tror jag gjorde ett bra första intryck.

Flera Russbussar har synts i stan, men här var den första på vår parkering.

En annan dag ska jag förklara mer om Russ. Det är de som tar studenten i år som firar från 1-17 maj. Dock finns det de som tjuvstartar och håller på längre. Men i grunden är det så det ska vara i alla fall. En russ har på sig overaller och har matchande bussar som de åker runt i. För mer, läs här eller här eller här.

Nerver

Idag sa jag hejdå till bring för andra gången i mitt liv. Som det ser ut just nu kommer jag inte tillbaka på ett tag. Men så verkar det ju som att vår familj har någon konstig dragning till postrelaterade yrken, så man vet ju aldrig. Jag kanske får abstinens.

Jag har i alla fall bestämt mig för att sluta eftersom jag fått en fastanställning (!!!) på ett annat jobb. Numera kan ni kalla mig biluthyrare. Där börjar jag på måndag. Men det är ingenting mot vad jag ska arbeta med i helgen. Ni kan också kalla mig servitris. Ja, Jag ska vara servitris. Ha, det trodde ni inte va? Jag har lyckats få två jobb. Båda innebär att prata med människor. Hoppas inte jag har blivit helt galen av att vara instängd på ett lager.

Men, jag har under veckan insett att jag inte vet så mycket om mat och dryck. Jag kan inte öppna en vinflaska på acceptabelt vis och vet absolut inte hur mycket man ska hälla upp. Det får bli ett halvlitersglas med sugrör till vinet har jag bestämt. Vin på Ellas vis. Det kan jag nog sälja in.

Jag ska sova nu, men kommer antagligen att ladda upp imorgon, om jag överlevt dagen. Håll tummarna. Och är ni i Oslo, kom förbi och dricksa mig! Tack och adjö.

Glad påsk!

Glad påsk -- i efterskott. Jag hade en väldigt fin påsk, förutom att det underbara vädret gjorde sitt var jag hemma och fick träffa vänner och familj. Det var väldigt härligt att komma hem en längre tid och sova i mitt mörka rum (våra rullgardiner här släpper in alldeles för mycket ljus för min smak). Sen var det trevligt att Keith och Karin tagit sig ner i landet och att vi hann med fika hos både mor- och farföräldrar. Kan ju passa på att säga grattis till mormor, 80 år, fastän du säkerligen inte kommer hitta in hit och läsa det själv. Det är ju tanken som räknas ändå, eller?

Helgen innan påsken åkte jag och Hugo till Ikea. Det går nämligen gratisbussar från centrum ut till de två varuhusen som ligger strax utanför Oslo. På bussen fanns wi-fi och den tog bara en kvart. Vi kände direkt att det kommer spenderas mer tid på Ikea i framtiden, tack vare bussarna. Så, vi besökte alltså Ikea en lördag innan påsk. Det gick inte att missta sig. Alla andra tyckte också att det var en bra dag att åka dit. Efter att noggrant navigerat oss genom varuhuset, utan att ha sprungit ner en enda unge, kom vi i alla fall därifrån med det vi tänkt oss.

Därför är det ännu mer läge att hälsa på oss nu! Ni ska bara veta hur fint det blev med nya dörrmattor, matta till toaletten och krokar lite här och var. För att inte tala om betjänten till Hugos kläder. Vi tog oss också förbi Clas Ohlson och inhandlade en duschlist vilken vi senare klippte till och limmade fast. En händig helg så att säga.

Välkommen till Oslo

Det här med kontinuitet alltså. Jag kan inte säga att jag är dålig på själva grejen. Jag går ju faktiskt till jobbet, äter, lagar mat, sover, ser på serier, städar och allt det där andra man gör ofta så att det blir till ens vardag. Det är väl ändå en slags kontinuitet? Bloggandet, däremot, har inte fått knö sig in tillsammans med de andra sakerna som trängs i min bil på livets väg. Jag är däremot duktig på att skypa och prata i telefon med dem som vill, så om du är väldigt nyfiken på vad jag har för mig och tycker att jag är dålig på att uppdatera denna sida är du välkommen att höra av dig. Detta förutsätter alltså att du har mitt nummer eller är vän med mig på facebook eller skype. Om inte, vet jag inte riktigt vad du gör här. Om du mot förmodan inte är en stor recensent som insett att trots skygga läsartal och långa svackor i uppdateringsintervallet, har denna bloggen något alldeles extra, förutom snygga hus i bakgrunden (har byggt dem alldeles själv på paint). I så fall är vi eniga. Detta är helt klart årets blogg. Om årets mest intressanta person(er). Utan tvekan.

Skämt åsido. Eller som vi säger på det mycket intellektuella språket engelska -- Joke aside. Jag hintade i förra inlägget att jag bytt avdelning på mitt jobb. Det är lika sant fortfarande. Byggnaden jag arbetar i är väldigt stor, och jag har nu förflyttats från avdelning x till avdelning 15. Från första etage till fjärde. Från öppna portar som blåser in kylig morgondimma till fläktar som blåser orkan i nacken. Om farmor visste vilket drag jag arbetar i skulle hon blivit alldeles ifrån sig. Man ska ju inte sitta, eller ens vara, i drag. Om man nu måste göra det ska ju nacken skyddas för allt i världen!

När man byter avdelning byter man också arbetsuppgift och -tider. Jag börjar numera 6.40 och arbetar med plockning av varor till ordrar istället för packning av varor. Det är inte bara ett företag jag plockar för heller. Brev, klistermärken, hushållsmaskiner, kläder och skruvar består större delen av mina dagar av. Men nog om jobb.

Våren har börjat komma även till Oslo och förutom tussilago, maskrosor och vitsippor har solen lockat hit två av mina vänner, Ellinor och Gabriella. De spenderade helgen här i slutet av mars och vi hade det väldans bra. Bella hade med sig en luftmadrass som numera bor i vårt vindsförråd så om du funderar på att komma och hälsa på, tveka inte! Vi har ju till och med sängplats att erbjuda nu. Extratäcke hade vi med oss redan vid flytten. Välkommen.

Jag dammade av delar av den runda jag och Frida gick med föräldrar och vänner som kom och hälsade på förra året. Därför är det ingen överraskning att vi efter att ha ätit brunch på Bakefri, ett glutenfritt café, styrde våra steg mot operan. Solen sken och när vi gick upp på taket med varsin take away-kopp i handen var det som att vi seglat framåt flera månader. Vi slog oss ner, njöt av sol, att det var vindstilla, i mitt fall en varm sjokolade med sojamelk och en trevlig stund med vänner. Vidare gick vi sedan till Aker brygge för att sedan ta oss hem för att laga tacos, spela spel och dricka diverse alkoholhaltiga drycker.

Till saken hör att Nordh och Björne, som är de som jag och Hugo umgåtts med de senaste veckorna, förutom varandra då, skulle flytta hem till Sverige nästa dag. Efter att vi ätit oss mätta på tacos begav vi oss därför ner till byen (centrum) för att spendera en sista kväll med dem och några andra av deras vänner. Söndagen blev därför en pizzadag. Jag googlade glutenfri pizza och vi gick dit för att testa. Det är det som är svårt med en ny stad såhär. Man vet inte vilka restauranger som är bra. Man skulle haft en norrman som kunde peka ut ett ställe dit man borde gå och sedan bli stammis där. Ingen tycker väl egentligen om att lägga pengar på något man inte är säker på liksom? Men i alla fall, två 150 kronors-pizzor senare var det dags att äta-packa-rusa och så var vi ensamma i lägenheten igen.

Nog för att det är trevligt att bo tillsammans och vi trivs i varandras sällskap, men vi tycker verkligen om besök. Nu när de två människor vi kunde bjuda in på en kopp och kaka har flyttat börjar vi bli desperata. Det är ju roligare att städa och möblera om någon kan komma och se det också. Komsikomsi!

Äntligen kommer den lovade bilduppdateringen.

När jag väntade på tåget i Frogner, fin utsikt

Jobbkläder på

Ett spännande paket från Sverige

Med sudokut färdigvikt, bara för mig

Jag fick ont i ögat på jobbet och det gick liksom inte över. Som tur är har jag varit med förr och duttade på med ögonsalva. Använder nu mina glasögon som sköld.

Oslo är riktigt fint i vårsolen. Vi behöver inte vandra långt för att komma från tegelbyggnaderna vi bor i till detta. 

Supermysigt!

En liten stuga i vattnet. Bara för att man kan.

Ha överseende med våra smutsiga fönster. Solen skiner och himlen är blå!

Ännu en dag på Frogner. Lite varmare.

Man tager vad man haver, majs- och ananasburkar är vår nya inredningsdetalj.

Gratis är gott också.

Här är det öppna område jag promenerade i då det snöade så mycket. .

Det var ju finare med snö, men jag är redo för vår och grönt gräs!

För er som inte tror att vi lagar mat: kyckling med potatis och morötter i ugn. Mumma!

Dags att fylla på på brödfronten.

Ännu mer gratisprodukter. Jag tyckte vi behövde en sparbössa. 

En pillerburk + en Oslokarta + ett snöre = Något gott i framtiden

Brödet på gräddning

Frysportioner. Eftersom det bara är jag som äter av brödet är det bäst att göra små bitar. Jag insåg detta när brödet både blev torrt och mögligt. Inte så gott längre...

Mysköket No. 1

Jag hade tänt ljus och kokat te till Hugo skulle komma hem från jobbet. Han kom hem två och en halv timma senare. Övertidspengar vs. te och tända ljus. Man kan ju undra vad som vinner. Eller ja, nu vet vi ju alla vad som vann.

Det viktigaste vårtecknet. Kolla mamma, tussilago!

Lyxig kvällsmat, apelsin, te och makrill i tomatsås. Och djungelvrål, choklad och dadlar.

Sneakpeak på jobbet när jag jobbade på flust och plockade.

Ännu mer kvällsmat! Bananpannkakor, avokado och honung.

Min nya avdelning, här går jag helt ensam (mestadels i alla fall). Berättar en annan dag om vad jag gör mer ingående. Inte för att det behövs eller är intressant egentligen. Men det kommer. Vänta bara!

En dator att ha på armen. Fint som snus. Tung som attan. Har en scanner på pek- och långfingrarna också.

Såg en hund på bussen och längtade efter Gösta.

Sånt som Hugo äter om dagarna.

I väntan på bussen på morgonkvisten

Bring i morgonsolens sken, och månen också.

Bara för mamma. Tussilagos!

Åkte till Sverige. Kom hem med 14 par strumpor.

Fick träffa Gösta, som mest var trött.

Mat och strumpor väger bly.

Bilsnask på vägen tillbaka

Svinesund

Man vet att man är i Oslo när tunnlarna aldrig tar slut.

Det var det. Kan ju vara skönt att varva alla tråkiga texter med lite roliga bilder tänkte jag. Sen har jag ju aldrig förstått mig på ordet urval utan slängde upp det mesta. Vet ju att mamma säkert är nöjd i alla fall.

Puss och kram!