Post-intervju

Såhär såg jag ut i fredags efter min intervju. När kameran inte var framme såg jag mer förvirrad ut kan jag lova. Intervjun var minst sagt konstig. Jag tror inte jag fick ett enda leende, så när jag gick därifrån undrade jag om jag sagt något konstigt när jag hälsade, eller så kanske jag helt enkelt luktade äckligt. Nej men det var en konstig upplevelse. Jag har ändå varit på intervjuer förut, men denna var helt klart den som sticker ut.

När vi sa hejdå fick jag berättat för mig att jag skulle höra från dem i løpet av uka. Eftersom det var fredag så skulle han höra av sig senast klockan 18 på söndag kväll om jag kvalificerat mig vidare till nästa intervju. Söndag kom och gick och jag hörde inget, vilket betyder att jag får lägga 150% på jobbsökandet denna vecka också. Hugo får svar imorgon tisdag om han fått jobb eller inte. Därför håller vi tummar och tår ett litet tag till.

Som ett brev på posten

Jag kan ha låtit aningen deppig i tidigare inlägg där jag gick på om att inte fått något positivt gensvar från några arbetsgivare. Tror det var karma. Eller helt enkelt hårt arbete som visade sig idag. Efter ytterligare en cv-runda på stan och sedan en koll på finn efter nya jobb kändes det som jag sökt varenda ledigt jobb som jag på minsta lilla sätt kvalificerar mig till. Och bom så ringde telefonen. Visst. Jag ropar inte Hej än. Men en intervju är bättre än sjutton nej-mail.

Och så var ju Hugo på två lyckade intervjuer igår som han får svar ifrån på tisdag. Det skiner lite extra idag. Man får ju ändå hoppas på det bästa. Annars är det bara att fortsätta vara enträgna och stå i. Det är väl det vi kan bäst nu.

Efter min cv-runda var jag helt slut (läs; huvudet gav mig dödslängtan) och gjorde inte mer än att öppna postkassen, dit vårt (mitt) första paket hade levererats, Tack mamma, sätta mig framför tvn och sedan gå och lägga mig. Så klockan fem när de ringde om intervju låg jag och sov. Good girl. Men jag vaknade ju och jag tror inte han misstänkte att jag sov. (hoppas) Efter min tupplur har jag sett på OS och Hugo har lagat mat till oss. Han kan han! Nu ska vi se på ett avsnitt av Suits och sen ska jag ladda inför min arbetsintervju på bästa sätt. Sova. Godnatt på er.

The firebolt

Har precis varit ute och gått i ett snöigt Oslo med Harry Potter i öronen. Efter att ha suttit hela dagen framför datorn för att leta jobb var det helt enkelt dags för frisk luft. Under promenaden blev jag minst fem centimeter längre. Inte för att det var kramsnö som fastnade under skosulorna, utan för att det var snö som envisades med att lägga sig i mitt hår, på min halsduk och på min jacka. Var en riktig snögumma när jag kom hem igen, en sån som man inte behöver rulla runt först. Vilket kap!

Jag gick för att utforska vårt 'närområde' och fann ett stort grönområde, med papperskorg för engångsgrillar, fotbollsplaner, gungor och allt man önskar man hade nära sin ytterdörr i en storstad. För att inte tala om parken jag sprang i i måndags där det fanns en liten bäck, träd med namnskyltar och en, dessvärre, smält islabyrint. Tänk vad man kan finna när man är på upptäcktsfärd!

Förresten har vår skylt till brevlådan, eller postkassen som det heter här i lusekofteland, kommit idag. Nu är vi sambos på riktigt och man kan skicka brev som förhoppningsvis hittar rätt (man vet ju aldrig med posten liksom.)

vill bara lägga till ett extra förlåt för att jag alltid byter blogg när jag byter syssla. Men det blir så när man delar den med andra skribenter och helt plötsligt vill vara själv, eller bara inser att något annat är snäppet vassare ändå. Så förlåt till mamma och pappa som får nya adresser att hålla reda på hela tiden. Och till er andra om ni finns, ni måste ändå erkänna att det är värt besväret.

Get flashback

För övrigt har vi kommit ganska bra i ordning i lägenheten nu. Vi packade upp nästan alla lådor och kartonger första kvällen och resten nästa morgon. Sen har vi startat ett depositionskonto, hämtat en get-box så vi kan se på tv, fått en ruter, som de kallar det här, så vi kan gå online och signat upp oss på netflix. Det är väl ungefär det man behöver ha fixat innan man kan kalla det man bor i för hem.

När vi fick nätverksmodemet och senare besökte Get för att hämta en tv-dekoder fick jag fina flashbacks. Senast jag bodde här i Oslo jobbade jag ju på Get's avdelning på ett stort lager. Vad jag gjorde var att packa just de sorters modem och dekodrar vi nu har hemma. Kändes konstigt att vara den som packade upp lådorna.

Nu letar vi efter en byrå, en stor spegel och ett litet bord så ska vi ha det grundläggande i vår lägenhet. Plussar man på lite småprylar som krokar, hushållspapper och en luftmadrass så kan vi till och med ta emot nattgäster i vår fina lya.

Se bara hur fint vi har det med hans och hennes plats på världens vingligaste bord!

OL

Det snurrar i mitt huvud. Norska jobbsökningsfraser blandar sig med de norska kommentatorernas skrik när de vinner guld. Jag får svårt att svara på de norska anställningsfrågorna då jag inte kommer på rätt ord på svenska. Men vad ska man räkna med egentligen? Det är ju så det blir när man sitter framför datorn med alla tänkbara jobbsökningssidor uppe i varsin flik, med OL-sändning (ja, det heter Olympiska Leker här) i bakgrunden, dag ut och dag in. Inte riktigt kanske, men nästan. Efter ett antal timmar framför finn.no får man liksom nog för dagen ibland. Men då är det bara att ta trikken ner till sentrum och söka på riktigt.

In i butik efter butik och fråga efter vem man ska prata med om man söker jobb. Handskakning och hejhej. För att få veta att de ändå vill ha ansökningarna via hemsida eller mail. Då får man helt enkelt åka hem, sätta igång datorn igen och börja om från början. Mitt i omstarten plingar telefonen till med ett nytt mail. Innan jag kommer fram till telefonen hinner det hända mycket. Jag hinner få en högre puls och börja fundera på vilket företag det är som hör av sig. Så kommer jag tillslut fram -tar ju inte så lång tid egentligen eftersom vår lägenhet består av ett rum och kök- och ser att det är reklam. Eller ännu hellre, ett avslag. Då står det något i stil med detta:

Hei,

stillingen som XXX er nå besatt. 

Vi fikk inn godt over 200 søknader og har mått velge de søknadene med riktig type erfaring og som vi mener passet best til denne rollen.

Du nådde dessverre ikke helt opp i denne prossessen, men vi beholder alle søknader og vil plukke de opp igjen dersom det dukker opp nye ledige stillinger på huset. 

Lykke til videre i jobbjakten.

När man får några sådana pling om dagen blir man lite nere efter ett tag. Men som tur är finns det ju mer i min dag än jobbsök - trots att det  är svårt att tro ibland. När det blir för mycket kan man ju helt enkelt ägna sig helt åt OS, se på Tintin (som är den nya serien vi tittar på nu), träffa andra Oslosvenskar, diska, laga mat eller helt enkelt lyssna på Harry Potter med Hugo. Då glömmer man lätt att man fått fem avslag och känner sig sådär lagom bra. En annan sak man kan göra är att se fram emot sina dagar som house wife. Hugo har nämligen varit på två intervjuer redan och ska på två till imorgon. Vi håller alla tummar vi har och hoppas att han ska få i alla fall ett av jobben och att jag tillslut ska få ett pling som säger ja och inte nej.

Som alla kanske inte vet har jag precis tagit bananlådor, pojkvän och icakassar till Oslo och slagit mig ner för några månader framöver. Ett släp, en Saab och fyra människor rullade in i Oslo i måndags och efter att ha burit lådor upp till fjärde våning utan trappor, köpt madrasser på Ikea och packat upp kökssaker och kläder var det äntligen dags för oss att lägga oss i vår nya, nybäddade loftsäng. Underbart.