En helg för sagorna

Eftersom det var EU-val den 25 uppfyllde jag och Hugo vår medborgerliga plikt och begav oss därför på fredagen till Svea Rike för att kunna rösta på söndagen. Jag körde ner oss till Göteborg i en bil från Hertz och sedan åkte vi båda hem till Töllsjö, sa hej till mor och far och dunsade i säng. Eller ja, Hugo i alla fall. På morgonen efter ringde klockan tidigt för att mamma, Niklas och jag behövde vara i Alingsås innan klockan nio. Hugo åkte med och tog sig sedan till Göteborg för att träffa vänner och familj.

Väl i Alingsås steg vi andra ombord på en buss som tog oss ned till Malmö för att heja fram Alingsås HK till sitt andra SM-guld genom tiderna. Det var en så sjukt underbar känsla. Så lördagen bestod av bussresa, uppladdning på pub, en spännande final, firande och sedan bussfärd hem igen. 

Så blev det söndag och valdag. Mamma och jag gick fram till skolan i Töllsjö och gjorde vad vi kunde. Jag spenderade en stund på vår altan med Utvandrarna i handen och så grillade vi. När kvällen kom åkte jag och sov över hos Kenny och Josefine. 

På måndag var drömhelgen över och helvetet tog vid. Jag stannade allt för många gånger på min vandring till Alingsåsterminalen där jag skulle sätta mig på tåget till Göteborg. Sedan tog vandringen från tåget till Swebus längre tid än vanligt. Jag var helt slut när jag slängde in min fullproppade sportbag och kylväska i bagageutrymmet men var samtidigt glad att det var över. Eller ja, jag fick tre och en halv timmas vila innan det var dags att ta sig från busstationen till lägenheten. Puh! (Mamma läs inte nästa mening.) Jag har, såhär på fredagskvällen fortfarande ont i nacke och axlar. Men, jag ser det på den ljusa sidan. Jag har skafferi och extraskafferi fullt med sojamjölk och annat man behöver som är svårt att få tag på här.

Det var underbart att komma hem ett slag. Vädret var fint, Gösta var lika go som vanligt, AHK vann GULD och jag fick träffa delar av familjen och några vänner. Det blir alltid lite melankoliskt att sätta sig på bussen efter så fina dagar.

Ankomst till Göteborg. Underbart fin stad.

Kenny, Josefine, Sigge och Jonas kom och hälsade på en stund på söndag, som ju också var mors dag. Jag har världens bästa mamma för den som undrar.

Unnade mig sushi när jag kånkat hem all packning. Ja, jag har ljussabel-pinnar.

Unboxing

Idag har jag gjort mig en låda.

Jag är så sugen på att pyssla hela tiden, men så vet jag inte vad jag ska göra, vad jag ska ha det till eller vart jag ska börja. Men idag tog jag tag i pysselsuget och gjorde mig en låda. En ask vikt av papper jag fick ta med mig hem från lagret när jag jobbade där. Dekorationen är målad med tusch jag haft sen jag var nio (jag skojar inte). När den var färdig fyllde jag den med brads, konfetti och paljetter. Det finns alltid saker att lägga i en låda liksom. 

All denna pysselglädje kommer sig antagligen mest av att jag köpt en liten, rolig skrivare på ebay och det är nu när jag går och väntar på att få hem den som jag kommer på allt jag kunde gjort med den just precis nu. Funderar lite på att gå och köpa en vanlig skrivare också. Det är ju något varje hem behöver, inte sant?

Stormar Oslo.

Ännu en vecka har gått och idag har vi bott i Oslo i tre månader. Vi ska självklart fira detta idag. Med pompa och ståt. Eller ja, bio och sushi, men det kostar ju ungefär lika mycket som pompa och ståt. Jag tror dock inte Hugo har koll på datum. Jag försöker inte ens, det bara sätter sig i huvudet. Det är samma sak med födelsedagar, körkortsdagar och börja-skolan-dagar. Så, när Bård Ylvisåker kom och skulle hyra bil av mig i veckan och jag satt där med hans körkort och kreditkort i handen var det väl för allas bästa att jag inte läste så noga på hans körkort. Annars hade jag ju kunnat komma med massa konstig fakta som man inte bör veta om kändisar, typ personnummer och så.

Men starstruck som jag blev försökte jag samtidigt som jag knappade på tangentbordet bete mig normalt och försöka lista ut om det verkligen var han eller inte. Därför hade min hjärna inte riktigt tid att processa all fakta. För allas bästa som sagt. Men det var inte förrän jag kom hem och bildgooglade honom som jag verkligen förstod att det var han. Ja men visst jag hade ju både körkort och honom i egen hög person framför mig, men det kan ju säkerligen finnas fler som heter Ylvisåker tyckte jag. Jag vet ju ingenting om norska namn liksom... Men nu vet jag. Det var han. Och jag visste ju det egentligen då också. Och det enda jag bad om var hans signatur på kontraktet. Man ska ju bete sig professionellt på arbetet så det var väl tur att jag inte blev alldeles till mig och började prata om rävar och autografer. Nej istället, cool och lugn av mig som jag är, började jag skaka, skriva fel och prata trasigt.

Som ni förstår tar jag fortfarande Norge, Oslo och folk på jobbet med storm!

Igår när jag kom hem från jobbet gjorde jag iordning en picknick till oss.

Det var bara det att Hugo jobbade över, så de flesta ljusen hade brunnit ut och hunnit värma upp lägenheten till bastuvärme vilket ledde till att jag hade somnat innan han kom hem. Men, lättväckt som jag är flög jag upp när nyckeln sattes i dörren och låtsades som ingenting. Mackorna med ost och gurka i fint arrangemang togs ut ur kylen tillsammans med jordgubbs-, hallon- och blåbärssmoothien. Tevattnet sattes på igen och så picknickade vi klockan två på natten. 

Där, i den lilla buren, spenderar jag mina timmar.

Hugo har jobbat kväll i veckan vilket betytt att vi inte träffats. Tur för mig att det är handbollsslutspel och att vi har fiber.

Ni kan vara lugna. Typ.

Jag överlevde.

Jag vaknade tidigt och lade ner mer tid på mitt hår än vad jag gjorde när jag gick på bröllop förra sommaren. Ta inte illa upp, Herr och Fru Hanson, men mitt hår brukar inte behöva tämjas så mycket. Att fläta det tog längre tid än jag trodde, och Jesus och alla hans kusiner vad trött jag blev i armarna. Det bådade gott inför dagen, att bli trött i armarna av att sätta upp håret så det inte föll ner i folks mat. 

Första dagen på nya jobbet som servitris blev jag degraderad till diskplockare. Alldeles för mycket gäster gjorde det omöjligt för någon att ge mig upplärning på kassan. Inte heller fick jag en rundvandring eller ett förkläde. Så, diskplockar-Ella med för stor T-shirt sprang benen av sig med sina små spaghettiarmar tyngda av tomma glas, tallrikar och flaskor. När jag såg servitriserna stressa runt var jag dock glad att jag fick det simplare, men o så viktiga, jobbet för dagen. Därför var det med fjärilar i magen jag begav mig till jobbet dag två -- hur skulle jag klara det som såg så svårt och stressigt ut för alla andra?

Jag hade flyt. Färre gäster och ett "enklare" område med bord gjorde att jag tog mig genom dagen, med förkläde och plånbok runt midjan. Dricksen fanns där också, men om jag ska räkna utifrån den gjorde jag ett ok jobb. Kanske till och med bara förtjänar ett k. Godkänt med andra ord. Men ingen är ju stjärna från första stund. Några kanske. Men i alla fall.

På vägen hem från jobbet gick jag förbi Karl Johan där folk köade för att åka buss till en 80-talsfest

Jag var värd det efter allt spring.

Tredje dagen, måndag, var det dags för ytterligare ett nytt jobb. Jag fick köra bil, tvätta bil och försöka sätta mig in i ett väldigt komplicerat datorprogram samtidigt som jag drillades i norska bilord och försäkringstermer på engelska.

Bilkörningen gick bra. Eller ja, själva körningen. Att hitta dit man ska är en annan fråga. Det kändes som att leka "vuxen-följa John". När min kollega i bilen framför blinkade, gjorde jag det med. När han svängde, bromsade och gasade följde jag efter. Tills det blev vänstersväng och en lastbil kort därefter skulle backa ut mitt framför mig. Jag hade ingen aning om vart jag var. När lastbilsvidundret backat färdigt hade jag glömt av hur man körde bil på egen hand. Sakta tog jag mig tillslut framåt och hoppades för allt i världen att bilen med rätt reg-nummer skulle synas. Strax. Men vad var det för nummer då? Var det BS eller DS? Innan jag hann få panik svängde som tur var rätt Volvo in framför mig och så bar det iväg igen. Jag hade full koll. Ingen fara på taket.

Så var det dags för färdigställandet av bilen som innebär skadekontroll och rengöring. Plocka ur kunders skräp, damma, torka och dammsuga invändigt är ju inga problem. Att spruta såpa på bilen var inte heller så farligt. Därför var det med gott mod jag plockade upp högtryckstvätten och flinade när jag blev tillsagd att vara försiktig. Den kan vara väldigt stark. Skådespelerskan i mig vaknade till och jag låtsades falla bakåt. Jag fick en nickning till svar att ja, precis. "Ja visst" tänkte jag och gjorde mig redo att visa att jag faktiskt använt högtryckstvättar förut. Och riktigt så klen är jag ju inte. Jag hade ju plockat disk hela helgen - mina biceps var redo. Ha! Ja men visst. Man måste ju leva upp till sitt namn och sitt utseende. Hädanefter kommer de veta exakt hur enkelt jag blåser bort. Jag höll på att ramla. Mina skor gled bakåt och jag kunde inte hålla emot med armarna. Min nya kollega skrattade och satte sin hand i ryggen på mig för att ge mig stöd. Så tvättade jag min första bil. Med hjälp av en hand i ryggen för att inte bli bortblåst av högtryckstvättens starka kraft. Bilen blev ju ren i alla fall.

Nämnde jag förresten att tvätthallens port bara är en hårsmån bredare än de flesta bilarna? När jag backade in med en Mini Cooper var det inga problem, men den skulle man ju kunna backa in genom en lekstugedörr. Samma kollega som bokstavligt stöttat mig genom tvättningen fick senare agera körskolelärare när jag tog bättre delen av en halvtimma på mig att backa in en normalstor bil, inte ens den största som finns i 'flottan', som de kallar det. Det slutade med att jag fick sköta gas och broms medan han sträckte sig över på förarsidan och tog hand om styrningen. Som om inte det var nog var det en rattväxlad automat det handlade om så det tog lagom lång tid för mig för att byta från "drive" till "reverse" eftersom jag hela tiden envisades med att försöka dra spaken åt fel håll. Jag tror jag gjorde ett bra första intryck.

Flera Russbussar har synts i stan, men här var den första på vår parkering.

En annan dag ska jag förklara mer om Russ. Det är de som tar studenten i år som firar från 1-17 maj. Dock finns det de som tjuvstartar och håller på längre. Men i grunden är det så det ska vara i alla fall. En russ har på sig overaller och har matchande bussar som de åker runt i. För mer, läs här eller här eller här.