OL

Det snurrar i mitt huvud. Norska jobbsökningsfraser blandar sig med de norska kommentatorernas skrik när de vinner guld. Jag får svårt att svara på de norska anställningsfrågorna då jag inte kommer på rätt ord på svenska. Men vad ska man räkna med egentligen? Det är ju så det blir när man sitter framför datorn med alla tänkbara jobbsökningssidor uppe i varsin flik, med OL-sändning (ja, det heter Olympiska Leker här) i bakgrunden, dag ut och dag in. Inte riktigt kanske, men nästan. Efter ett antal timmar framför finn.no får man liksom nog för dagen ibland. Men då är det bara att ta trikken ner till sentrum och söka på riktigt.

In i butik efter butik och fråga efter vem man ska prata med om man söker jobb. Handskakning och hejhej. För att få veta att de ändå vill ha ansökningarna via hemsida eller mail. Då får man helt enkelt åka hem, sätta igång datorn igen och börja om från början. Mitt i omstarten plingar telefonen till med ett nytt mail. Innan jag kommer fram till telefonen hinner det hända mycket. Jag hinner få en högre puls och börja fundera på vilket företag det är som hör av sig. Så kommer jag tillslut fram -tar ju inte så lång tid egentligen eftersom vår lägenhet består av ett rum och kök- och ser att det är reklam. Eller ännu hellre, ett avslag. Då står det något i stil med detta:

Hei,

stillingen som XXX er nå besatt. 

Vi fikk inn godt over 200 søknader og har mått velge de søknadene med riktig type erfaring og som vi mener passet best til denne rollen.

Du nådde dessverre ikke helt opp i denne prossessen, men vi beholder alle søknader og vil plukke de opp igjen dersom det dukker opp nye ledige stillinger på huset. 

Lykke til videre i jobbjakten.

När man får några sådana pling om dagen blir man lite nere efter ett tag. Men som tur är finns det ju mer i min dag än jobbsök - trots att det  är svårt att tro ibland. När det blir för mycket kan man ju helt enkelt ägna sig helt åt OS, se på Tintin (som är den nya serien vi tittar på nu), träffa andra Oslosvenskar, diska, laga mat eller helt enkelt lyssna på Harry Potter med Hugo. Då glömmer man lätt att man fått fem avslag och känner sig sådär lagom bra. En annan sak man kan göra är att se fram emot sina dagar som house wife. Hugo har nämligen varit på två intervjuer redan och ska på två till imorgon. Vi håller alla tummar vi har och hoppas att han ska få i alla fall ett av jobben och att jag tillslut ska få ett pling som säger ja och inte nej.