Men starstruck som jag blev försökte jag samtidigt som jag knappade på tangentbordet bete mig normalt och försöka lista ut om det verkligen var han eller inte. Därför hade min hjärna inte riktigt tid att processa all fakta. För allas bästa som sagt. Men det var inte förrän jag kom hem och bildgooglade honom som jag verkligen förstod att det var han. Ja men visst jag hade ju både körkort och honom i egen hög person framför mig, men det kan ju säkerligen finnas fler som heter Ylvisåker tyckte jag. Jag vet ju ingenting om norska namn liksom... Men nu vet jag. Det var han. Och jag visste ju det egentligen då också. Och det enda jag bad om var hans signatur på kontraktet. Man ska ju bete sig professionellt på arbetet så det var väl tur att jag inte blev alldeles till mig och började prata om rävar och autografer. Nej istället, cool och lugn av mig som jag är, började jag skaka, skriva fel och prata trasigt.
Som ni förstår tar jag fortfarande Norge, Oslo och folk på jobbet med storm!
Igår när jag kom hem från jobbet gjorde jag iordning en picknick till oss.
Det var bara det att Hugo jobbade över, så de flesta ljusen hade brunnit ut och hunnit värma upp lägenheten till bastuvärme vilket ledde till att jag hade somnat innan han kom hem. Men, lättväckt som jag är flög jag upp när nyckeln sattes i dörren och låtsades som ingenting. Mackorna med ost och gurka i fint arrangemang togs ut ur kylen tillsammans med jordgubbs-, hallon- och blåbärssmoothien. Tevattnet sattes på igen och så picknickade vi klockan två på natten.
Där, i den lilla buren, spenderar jag mina timmar.
Hugo har jobbat kväll i veckan vilket betytt att vi inte träffats. Tur för mig att det är handbollsslutspel och att vi har fiber.
Mysigt med picknick mitt i natten?!
SvaraRaderaMatch igen måndag - lite hall-vandring igen..
Det var mysigt, nattmat är alltid bra :) Vi får hoppas att det inte blir så spännande för din skull!
RaderaDu ska inte missa en sådan chans till autograf! Det var ju en kändis - (jag fick googla)
SvaraRadera