Ni kan vara lugna. Typ.

Jag överlevde.

Jag vaknade tidigt och lade ner mer tid på mitt hår än vad jag gjorde när jag gick på bröllop förra sommaren. Ta inte illa upp, Herr och Fru Hanson, men mitt hår brukar inte behöva tämjas så mycket. Att fläta det tog längre tid än jag trodde, och Jesus och alla hans kusiner vad trött jag blev i armarna. Det bådade gott inför dagen, att bli trött i armarna av att sätta upp håret så det inte föll ner i folks mat. 

Första dagen på nya jobbet som servitris blev jag degraderad till diskplockare. Alldeles för mycket gäster gjorde det omöjligt för någon att ge mig upplärning på kassan. Inte heller fick jag en rundvandring eller ett förkläde. Så, diskplockar-Ella med för stor T-shirt sprang benen av sig med sina små spaghettiarmar tyngda av tomma glas, tallrikar och flaskor. När jag såg servitriserna stressa runt var jag dock glad att jag fick det simplare, men o så viktiga, jobbet för dagen. Därför var det med fjärilar i magen jag begav mig till jobbet dag två -- hur skulle jag klara det som såg så svårt och stressigt ut för alla andra?

Jag hade flyt. Färre gäster och ett "enklare" område med bord gjorde att jag tog mig genom dagen, med förkläde och plånbok runt midjan. Dricksen fanns där också, men om jag ska räkna utifrån den gjorde jag ett ok jobb. Kanske till och med bara förtjänar ett k. Godkänt med andra ord. Men ingen är ju stjärna från första stund. Några kanske. Men i alla fall.

På vägen hem från jobbet gick jag förbi Karl Johan där folk köade för att åka buss till en 80-talsfest

Jag var värd det efter allt spring.

Tredje dagen, måndag, var det dags för ytterligare ett nytt jobb. Jag fick köra bil, tvätta bil och försöka sätta mig in i ett väldigt komplicerat datorprogram samtidigt som jag drillades i norska bilord och försäkringstermer på engelska.

Bilkörningen gick bra. Eller ja, själva körningen. Att hitta dit man ska är en annan fråga. Det kändes som att leka "vuxen-följa John". När min kollega i bilen framför blinkade, gjorde jag det med. När han svängde, bromsade och gasade följde jag efter. Tills det blev vänstersväng och en lastbil kort därefter skulle backa ut mitt framför mig. Jag hade ingen aning om vart jag var. När lastbilsvidundret backat färdigt hade jag glömt av hur man körde bil på egen hand. Sakta tog jag mig tillslut framåt och hoppades för allt i världen att bilen med rätt reg-nummer skulle synas. Strax. Men vad var det för nummer då? Var det BS eller DS? Innan jag hann få panik svängde som tur var rätt Volvo in framför mig och så bar det iväg igen. Jag hade full koll. Ingen fara på taket.

Så var det dags för färdigställandet av bilen som innebär skadekontroll och rengöring. Plocka ur kunders skräp, damma, torka och dammsuga invändigt är ju inga problem. Att spruta såpa på bilen var inte heller så farligt. Därför var det med gott mod jag plockade upp högtryckstvätten och flinade när jag blev tillsagd att vara försiktig. Den kan vara väldigt stark. Skådespelerskan i mig vaknade till och jag låtsades falla bakåt. Jag fick en nickning till svar att ja, precis. "Ja visst" tänkte jag och gjorde mig redo att visa att jag faktiskt använt högtryckstvättar förut. Och riktigt så klen är jag ju inte. Jag hade ju plockat disk hela helgen - mina biceps var redo. Ha! Ja men visst. Man måste ju leva upp till sitt namn och sitt utseende. Hädanefter kommer de veta exakt hur enkelt jag blåser bort. Jag höll på att ramla. Mina skor gled bakåt och jag kunde inte hålla emot med armarna. Min nya kollega skrattade och satte sin hand i ryggen på mig för att ge mig stöd. Så tvättade jag min första bil. Med hjälp av en hand i ryggen för att inte bli bortblåst av högtryckstvättens starka kraft. Bilen blev ju ren i alla fall.

Nämnde jag förresten att tvätthallens port bara är en hårsmån bredare än de flesta bilarna? När jag backade in med en Mini Cooper var det inga problem, men den skulle man ju kunna backa in genom en lekstugedörr. Samma kollega som bokstavligt stöttat mig genom tvättningen fick senare agera körskolelärare när jag tog bättre delen av en halvtimma på mig att backa in en normalstor bil, inte ens den största som finns i 'flottan', som de kallar det. Det slutade med att jag fick sköta gas och broms medan han sträckte sig över på förarsidan och tog hand om styrningen. Som om inte det var nog var det en rattväxlad automat det handlade om så det tog lagom lång tid för mig för att byta från "drive" till "reverse" eftersom jag hela tiden envisades med att försöka dra spaken åt fel håll. Jag tror jag gjorde ett bra första intryck.

Flera Russbussar har synts i stan, men här var den första på vår parkering.

En annan dag ska jag förklara mer om Russ. Det är de som tar studenten i år som firar från 1-17 maj. Dock finns det de som tjuvstartar och håller på längre. Men i grunden är det så det ska vara i alla fall. En russ har på sig overaller och har matchande bussar som de åker runt i. För mer, läs här eller här eller här.